.

varför nöjer jag mig inte bara med de jag har? varför vill jag bara ha mer? Jag antar att alla måste ha en dröm för att orka under dom "jobbiga" tiderna. Men varför måste de vara drömmar man inte kan fånga, leva upptill? åh varför blir jag så deppig när jag kommer hem och inser att allt bara varade i en vecka? Jag ska försöka förklara mig lite bättre. De är nämligen samma sak varje gång jag har varit utomlands. Hela jag blir nere pga att vi har kommit hem igen. Jag har nog aldrig riktigt trivts här i Knivsta eller jo när jag var lite! Riktigt lite. Gården jag bor på är så fint och barnvänligt, där trivs jag verkligen. Men annars nej inte direkt. Jag känner mig bara så underlägsen på något sätt. De är som om jag måste visa dom att jag kan! Jag är inte blyg! Jag var blyg! Men så börjar jag tänka då förstår jag att de troligt vis är samma sak på andra stället, samma visa. 

Åter till drömmarna då vilket ioch försig handlar om vart jag vill bo och leva, mitt jobb, sammanfattningsvis min framtid. Nu drar jag till Västerås i två kanske tre år. Sedan vill jag ut och tjäna pengar. Samtidigt som jag vill resa. Därför funderar jag på ett år i sverige arlanda och sedan jobba utomlands. Eller så tar jag ett sabbats år och reser och sedan jobbar. Allt handlar om pengar!

Missuppfatta nu inte de jag skrivit, jag ska även tillägga att de sista året har varit de bästa i mitt liv. Jag har verkligen hittat många kompisar. Jag har ett litet hum om vilka som betyder något och vilka som inte gör de. Därför kommer de bli svårt att lämna er men samtidigt är detta något jag måste göra plus att jag kommer nog hem varje helg eller liknande. På ett sätt så känner jag mig redan rik, med tanke på kompisar. Men jag nöjer mig visst aldrig. Jag vill vara en newport beach brutta. helt otroligt men sant. eller flytta utomlands de är tankarna som rusar för bi i huvet när jag har varit utomlands men då tröstar jag mig själv med att jag SKA de när jag blir ÄLDRE.



tack för mig Malin<33