.

79-års kalas och lite morsdagfirande!

Ännu ett besök hos gamlingar är gjort. De börjar bli jobbigt. De är nämligen så att jag varit hos pappas farmor och farfar. Träffat den snygga släkten på pappas sida. Gosh vad dom ser bra ut! Iallafall åter till gamla människor, jag har börjat blivit rädd för de minsta lilla rörelse dom gör. Går, pratar, rör sig i största allmänhet. Som jag säkert tidigare nämnt är kära sture en av favoriterna. Han har alltid varit den där framåt och rooliga typen men nu märker man på honom att han inte mår riktigt bra. Mager har han blivit. Nej, usch usch de är inte trevligt! Gamelfarmor har blivit desto piggare, vilket är roligt att se. De värsta är nog att allt händer samtidigt, jag menar både dom två och mormor. Men värst är de just nu med mormor, som jag sa tidigare i ngt inlägg så är de inte alls roligt att se henne. Förra gången var jag mycke nära tårar. Vi får hoppas att de går över när hon får komma hem!

De som hugger mest i hjärtat är när dom säger, "om jag lever då... (nästa år eller nästa vecka till och med) " . De är de fler av dom som gjort, mormor är bara ett exempel då hon sa, " om jag kommer hem igen" fast hon bara ska vara nere på sevicehuset i 6 veckor eftersom deras hus renoveras och hon inte kan bo där just då. De tar verkligen hårt. Man vill ju även att dom ska vet att dom alltid kommer finnas i ens hjärta eller åtminstone att men gillar dom så mycke. Som jag sagt massor av gånger så är de bästa ordet att beskriva de hela med, jobbigt!

Love Malin<3