.

Jay Sean med låten Easy as 123 får vara låten som beskriver denna helg.  Jossans fel att jag började lyssna på den men jag gillar´t. Orkar egentligen inte skriva men gört ändå. Alla dessa dialekter har gjort så jag knappt vet själv hur jag talar, alla ord bara snurrar i huvet på mig. Men de är härligt. Som jag nämnt till några nära på telefonen så känns de ibland som när man har tittat på en skräckfilm. Hela kroppen är liksom orolig, rädd och ensam. Men som tur är försvinner denna känsla bara mer och mer för varje dag som går. Då den känslan inte varit där har jag bara varit så glad, dom stundern känner jag bara att ju inte kunna vara på något bättre ställe med snällare och omtänksammare personer som bara är där stöttar och får en att skratta. Med risk för att låta deprimerande men tro mig jag har inte skrattat så här mycket varje dag på länge. Vilket betyder att jag måste skratta väldigt mycket. Nej, men faktiskt jag stormtrivs de flesta stunderna medans någon enstaka känns som en skräckfilm. Klassen är underbar bästa jag någonsin haft, jag har redan lärt känna mycket folk här fast de bara gått hm två veckor. De känns riktigt bra och som jag sagt massa gånger alla är så underbart rara! 

Nu över till Niklas min kusin, han är bara för snäll! Ni som känner mig vet ju att jag alltid velat ha en storebror. Ibland har jag drömt/önskat att Jocke var de. Fast han är min farbror så har jag nog ändå tyckt att han är lite som min storebror. Men de jag ville säga är de att Niklas har varit som en bror nu här för mig. Vilket har betytt väldigt mycket. En dröm som har blivit sann typ. Jag är helt enkelt väldigt tacksam över att han visat att han finns där och att jag bara behöver gå ner och hälsa på och prata med honom om de varit ensamt.



love M<3